Hur säger man bettskena på tzotzil..?

Jag har verkligen lagt märke till hur omständiga vi observatörer är ibland (okej kanske särskilt jag men nu drar jag alla över en kam). En intressant iakttagelse från Huitepec till exempel är skillnaden i förberedelserna för att gå och sova mellan oss observatörer och människorna från byn. Varje kväll kommer en person från byn för att sova med oss i vårt lilla hus. Det var ungefär samma sak varje kväll; personen kom, vi pratade lite, sedan sa han (det var alltid en han) buenas noches compas, tog av sig stövlarna, la sig ner och drog täcket över huvudet. Trettio sekunder senare hörde vi honom snarka. Däremot vi andra, ja det ska borstas tänder, bytas från de vanliga strumporna till sovsockarna, dras på underställ, tas ur linser, man kanske vill läsa lite etc etc. Det ska fixas och donas och gör vi det inte onödigt komplicerat för oss ibland? Det var något jag la märke till också när jag jobbade som fredsobservatör i ixilområdet i Guatemala. Kvinnorna lägger in mer ved i elden, blåser på glöden, vänder tortillas, tröstar bebisen på ryggen, häller i mer salt i soppan. Allt lugnt och metodiskt, utan krångel och med ett tålamod som gav mig rysningar. Man lagar den mat man alltid lagat på det sätt man alltid lagat den. Det verkar som att man inte grubblar utan låter händerna arbeta, de vet vad de ska göra.

Ett annat exempel på hur mycket mer rastlösa vi är kommer från vandringarna i Huitepec – när vi satte oss för att vila en stund satte sig de andra rakt upp och ner, rättade till sig någon sekund för att hamna i en skön position och så stannade de så. Kanske blundade de och sov en stund eller småsnackade med någon som satt bredvid. Vi observatörer däremot dricker lite vatten, äter frukt, kollar om vi har mobiltäckning för det har vi inte i huset, flyttar runt flera gånger för att sitta bekvämt, stretchar lite, funderar ska jag kanske ta på mig tröjan eller det kanske inte är någon idé för snart ska vi gå igen och då blir jag bara svettig. Suck. Med vår stress kommer snart hela svenska samhället gå omkring med ständig bettskena. Jag har inte frågat men jag tror inte ordet bettskena finns på tzotzil.

Ett kodak moment som aldrig kommer igen…

Vid en av vandringarna med zapatisterna i naturreservatet Huitepec stannar vi till vid en otroligt vacker hage med utsikt över hela San Cristóbal för att vila en stund. Jag och den andra observatören – Ennio från Schweiz – sätter oss ner. Åtta eller nio av zapatisterna börjar så gå omkring på fältet, böjda vid midjan som om de letar efter någonting. Vi tittar på varann jag och Ennio, vad letar de efter? Vi frågar en av zapatisterna som sitter bredvid oss vad de gör. Jo, förklarar han, de letar fyrklöver. Ängen är nämligen full av treklöver. Vilken syn, sällan har jag varit med om ett sådant Kodak moment men inte kunnat ta kort… Nästan tio maskförklädda zapatister som går omkring på en vacker äng och letar fyrklöver.

Att vandra i zapatisttempo

Från caracolen Oventic som Huitepec tillhör och
som vi därmed var tvungna att passera innan vi
kunde åka dit.

Innan i Sverige läste jag någon gång om zapatistarméns träning, om hur man går i bergen på natten i massor av timmar. Nu har jag själv fått mig en liten dos och en inblick i det här med vandring i berg… Jag har precis kommit tillbaka från Huitepec, ett av zapatisterna grundat naturreservat i bergen på 2500 meters höjd nära San Cristóbal. I byn bor ett tiotal zapatistfamiljer och varje vecka kommer cirka 20 zapatister från andra byar för att hjälpa till att vakta området så obehöriga inte går in och så ingen hugger ner träd eller tar vatten utan lov. De stannar en vecka och sen kommer en ny grupp. Varje dag går ungefär femton av de tjugo tillsammans med en representant från byn och med de kanske inte riktigt lika tränade observatörerna runt området i ungefär fyra timmar. Vi går i ett långt led på stigarna, först byrepresentanten, sedan vi observatörer och sist de femton zapatisterna från andra byar. Luften är så tunn eftersom det ligger så högt upp och det är otroligt brant och svårgenomträngligt så det är lite av en utmaning. Jag jobbar ju lite efter djungelordspråket När Lisa andas i djungeln skräms alla djur iväg vilket är kul när man går med spänstiga och uthålliga snubbar från landet som ju ungefär jobbar hårdare under en dag än vad jag kommer göra hela mitt liv. Men i alla fall, jag tyckte jag hängde med rätt bra ändå. Zapatisterna hade tydligen tidigare bett organisationen vi jobbar för att de ville ha manliga observatörer som orkade med att gå i bergen. Hmpf, jag klarade mig minst lika bra som den snavande schweizaren jag gick med. Första gången jag gick avslutade vi med en riktigt härlig vandring upp för det väldigt branta berget som gjorde att jag andades högre än någonsin. De bakom mig började precis på slutet sacka efter och jag tänkte, kan det vara så att de också är lite trötta så de har slagit av på takten? Men så började jag höra ljud bakom mig, grenar som bröts. När vi kommit uppför berget såg jag varför de hade kommit efter. De kom bärandes med gigantiska trädgrenar som de skulle ha till ved. Ah då var det bara jag som var trött då… Jag kan tillägga att jag mottog vissa fnissiga blickar när de såg mig med mitt tomatröda ansikte och svettdrypande hår.

Välkomna!

Hej och välkomna till min blogg där jag har tänkt dela med mig av mina erfarenheter i mitt jobb som fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko. Jag kommer sammanlagt vara ungefär fem månader i Mexiko och innan har jag också arbetat som fredsobservatör i Guatemala i nära fem månader.

I Chiapas utgör vi fredsobservatörer en preventiv närvaro i byar. På plats koordineras arbetet av Centro de Derechos Humanos Fray Bartolomé de las Casas (FrayBa). Vårt arbetes övergripande målsättning är att förebygga och dämpa våld och att skapa förutsättningar för fred och fredlig hantering av våldsamma konflikter i de områden vi arbetar i.

Vi fredsobservatörer har tre huvudsakliga uppgifter:
- att påverka olika aktörers handlingsutrymme; öka befolkningens och minska aggressorns
- att samla och sprida information (internationellt och nationellt)
- att ge moraliskt stöd, hopp

De synpunkter/reflektioner som uttryckts i den här bloggen är personliga och delas inte nödvändigtvis av min arbetsgivare. För mer information om Kristna Fredsrörelsens arbete, se http://www.krf.se/.