Förlåt för att jag pratar spanska

I torsdags var jag på ett möte på ett ställe utanför San Cristóbal, ett center där man har gratis utbildning i möbeltillverkning, i bilmekanik och massa annat. De som går på utbildningen är oftast personer ur ursprungsbefolkningen. Ett gäng vänstermänniskor har möte där varje torsdag då man diskuterar en bunt artiklar som delas ut veckan innan, som handlar dels om världspolitik och dels om mexikansk politik. En person har först en presentation av sin tolkning av artiklarna och sedan följer en öppen diskussion. I salen där diskussionen äger rum finns ett gigantiskt bord, och till höger två rader av stolar. På sidorna direkt när man kommer in finns också några stolar. Och hur ser fördelningen ut i rummet? Jo, runt det gigantiska bordet sitter mestiserna (de som är en blandning av européer och ursprungsbefolkning, majoriteten av mexikanarna) och på bänkarna bakom, som vore det en kyrka för länge sen där ursprungsbefolkningen inte fick komma in eller längst bak, sitter de tzotziler som jag antar går på utbildningen på centret. Nej förlåt, en tzotzil satt vid det gigantiska bordet. Presentationen av artiklarna kom igång och sedan följde den allmänna diskussionen. Innan man började diskutera påminde en kvinna om att man skulle försöka se till att alla fick delta, kvinnor och män, och att de som pratade skulle tänka på att inte ta så lång tid på sig. Fick höra efteråt att tydligen är det alltid samma personer (män) på dessa möten som pratar, de har ofta halvtimmes långa monologer, och säger ungefär samma sak varje gång. När jag var där pratade en kvinna och resten män.

Efter att den allmänna diskussionen pågått i ungefär en halvtimme bad en man om att få ordet, den enda tzotzilen kring bordet. Han började med att be om ursäkt för att hans spanska inte var så bra och han sa att han inte hade förstått allt av artiklarna och han sa till sina compañeros tzotziles att han hoppades att de hade förstått en del. Han gav några kommentarer kring artiklarna på spanska och så frågade han om det var okej att han sa några ord på tzotzil. Det var det så han vände sig mot bänkarna där tzotzilerna satt och pratade en stund, och några av dem svarade också tillbaka. Många av dem hade innan suttit och sinsemellan viskat på tzotzil, stickat eller halvsovit. Det var tydligen något nytt fick jag höra efteråt, att personer pratat på något ursprungsspråk på mötet. Mannen som i början av mötet hade presenterat artiklarna sa att det var ju kul att vi fick höra lite tzotzil också, det gör att allt känns mer autentiskt, mer på riktigt. Jag vet inte om jag såg fel, men det kändes som att en och annan vred sig lite i stolen när han sa det, som att tzotzilerna vore någon slags färgklick som var där för att ge lite stämning åt de andra. Och vem ska egentligen be vem om ursäkt? Ursprungsbefolkningen för att de ”inte pratar så bra” det språket de tvingats på? Är nu gänget så intresserade av vad ursprungsbefolkningen har att säga, varför inte låta dem delta på samma villkor? Varför inte ha en presentation av artiklarna på spanska och en på tzotzil? Varför inte ha översättning mellan språken så det verkligen kan bli ett utbyte? Det blir så absurt när mestiserna sitter och diskuterar artiklar om hot mot ursprungsbyar och tzotzilerna inte är med i diskussionen. När de pratade på tzotzil var det uppenbart att de hade kommentarer, men om allt sker på spanska sätter det ju dem i ett direkt underläge, att de inte kan prata sitt modersmål. Och särskilt med ett gäng som de flesta verkade ha universitetsutbildning och därmed väldigt akademisk spanska. Språket är ju ett i särklass fungerande verktyg för att inkludera eller exkludera någon.

Förmodligen med koppling till att tzotzilmannen tidigare bett om ursäkt för sin spanska bad en yngre mestis om ordet mot slutet av diskussionen och sa: förlåt för att jag pratar spanska, vi är ju i ett koloniserat land här i Mexiko. Bra sagt.