Vishet kontra ackumulation av information

Ibland känns det som att det i Sverige pågår en tävling - den som har samlat mest information när hon dör vinner. Då är det en uppfriskande kontrast att befinna sig i byarna, här finns en vishet (okej det finns i Sverige också men man får leta mer), ett lugn, man försöker inte på samma sätt bräcka varandra med sina faktakunskaper. I zapatisternas naturreservat i Huitepec pratade vi med en man om byns historia och vi frågade om man från zapatisternas sida gjort en anmälan mot Cocacola som köper vatten som är taget utan tillåtelse från naturreservatet (se två inlägg tillbaka). Mannen svarade oss att ja, det vet jag inte, vi vet inte alltid vad La Junta (La Junta de Buen Gobierno - zapatisternas Goda Styrelseråd) gör. Vi frågade också om något datum, jag minns inte för vad, och han sa ja det var nog ett år sen. Eller två. Por ahí. Poängen här är inte zapatisternas eventuella problem med kommunikationen utan att han kanske inte har all information om zapatiströrelsen och om alla beslut som fattas, men han vet varför han kämpar, för de fattigas rättigheter, för deras rätt till jord. Och det räcker jäkligt långt.

Jag har träffat så många människor i byarna som inte har en aning om var Sverige ligger, om börskriser eller om presidentval och som jag har den djupaste respekt för, för deras styrka och värdighet och hur de fortsätter stå upp för sina rättigheter trots alla hinder. Jag vet också att information är makt, att utbildning utvecklar. Men lite mer vishet och lugn och lite mindre stress och informationshets kan nog vara rätt bra ändå.