I den sista byn jag var i - Cruztón - blev jag sjuk och var tvungen att åka tillbaka tidigare till San Cristóbal. (Ja, jag har nu bidragit till överanvändningen av antibiotika.) Jag blev i och med att jag blev sjuk påmind om vilken skillnad det egentligen är mellan oss observatörer och människorna i byarna. I byarna lever vi tillsammans med befolkningen, vi går på deras stigar och äter bönor och tortillas precis som dem. Men när jag blev sjuk kunde jag åka till stan, gå till läkare och köpa medicin - pengar hindrar mig inte från att bli frisk, och försäkringen täcker kostnaderna. Jag kunde också vila, vilket inte skulle vara helt självklart för en bybo, särskilt om man som jag "bara" var förkyld och hade en halsinfektion.
Det är som Pedro från Cruztón sa när jag pratade med honom, det är så otroligt svårt för bönderna att seguir adelante, att tjäna lite mer pengar och skaffa sig en bättre tillvaro. I byarna vi besöker är ju de flesta bönder och man odlar bönor och majs så det förhoppningsvis räcker hela året. Men man har ofta inte mycket pengar i kontanter. Vissa arbetar på majsfält som daglönare och de får betalt ungefär 60 pesos (ca 36 kronor) per dag. Att arbeta inom konstuktion, vägarbete ger ungefär 300 pesos (ca 180 kronor) per vecka. Tänk dig då transport på det, kanske 10-20 pesos per dag. Det blir inte mycket kvar. Pedro sa att han funderade på att dra iväg och jobba för att tjäna ihop lite pengar. Samtidigt sa han att de som faktiskt åker iväg, till USA till exempel, kommer ofta tillbaka med lika lite som de hade innan. Trots det fanns viljan att åka iväg, han vill att hans två barn ska få det lite bättre, och inte behöva växa upp som han har gjort.
Jag tar min antibiotikakur och blir av med bakterierna, men behåller ilskan och viljan att förändra.
Det är som Pedro från Cruztón sa när jag pratade med honom, det är så otroligt svårt för bönderna att seguir adelante, att tjäna lite mer pengar och skaffa sig en bättre tillvaro. I byarna vi besöker är ju de flesta bönder och man odlar bönor och majs så det förhoppningsvis räcker hela året. Men man har ofta inte mycket pengar i kontanter. Vissa arbetar på majsfält som daglönare och de får betalt ungefär 60 pesos (ca 36 kronor) per dag. Att arbeta inom konstuktion, vägarbete ger ungefär 300 pesos (ca 180 kronor) per vecka. Tänk dig då transport på det, kanske 10-20 pesos per dag. Det blir inte mycket kvar. Pedro sa att han funderade på att dra iväg och jobba för att tjäna ihop lite pengar. Samtidigt sa han att de som faktiskt åker iväg, till USA till exempel, kommer ofta tillbaka med lika lite som de hade innan. Trots det fanns viljan att åka iväg, han vill att hans två barn ska få det lite bättre, och inte behöva växa upp som han har gjort.
Jag tar min antibiotikakur och blir av med bakterierna, men behåller ilskan och viljan att förändra.
1 kommentar:
Jag är så glad att det finns människor som du! Stor KRAM!
Skicka en kommentar